Mattias nätverk


 
mattias.png
 

Mottagare
Mattias

Coacher
Mahmoud (stödperson på Mattias boende), nätverksansvarig
Monika och Peter (föräldrar)
Anja (daglig verksamhet)
Håkan (god man)

Vänner
Anna (syster)
Emil (vän)

Assistenter
Eva (sjukgymnast)

 
 
bg-mattias.png
 
 

Mattias är 30 år och bor på ett gruppboende för personer med förvärvad hjärnskada strax utanför Jönköping. Två helger i månaden tillbringar han hos sina föräldrar Monika och Peter i Tranås. Där bor även hans syster Anna och barndomsvän Emil.

En kurva, våt asfalt och hastighet var faktorerna som skulle komma att förändra Mattias liv för fyra år sedan. En regnig dag i september fick han sladd med sin motorcykel på väg 133 strax väster om Bjällebäck. Under ett par veckor efter singelolyckan svävade Mattias mellan liv och död, men så småningom stabiliserades läget. Efter en lång vistelse på sjukhus fick Mattias slutligen återvända hem. Dock inte hem till sin lägenhet utan till ett särskilt boende.

Olyckan orsakade så kallad traumatisk hjärnskada hos Mattias, som innebär att han har fått olika fysiska, emotionella och kognitiva funktionsnedsättningar. Det handlar bl.a. om balansproblem och trötthet, men även om stora svårigheter med sådant som kräver kognitiv förmåga samt minnesproblematik. Han lider också av en form av afasi som innebär att han har svårt med talet.

På boendet får Mattias hjälp med mat, påklädning, hygien och annat livsnödvändigt. Nästan varje dag åker han till den dagliga verksamheten där han tillsammans med andra ägnar sig åt olika aktiviteter. En till två gånger i veckan träffar han sin sjukgymnast som hjälper honom att träna balans och muskelstyrka. Varannan helg tillbringar han hos sina föräldrar, som bor 5,6 mil från hans boende. Då får han träffa sin hund Ravioli som numera bor där.

Förändring för fler
Olyckan har varit livsomvälvande för fler än Mattias. Hans föräldrar, syster och närmsta vänner har alla, på olika sätt, tvingats hantera den kris det innebär att se en nära anhörig eller vän skadas svårt. Och sorgen som följer på insikten om att en son, bror och vän kanske aldrig blir densamma som före olyckan.

De första åren efter olyckan handlade det mesta om att försöka organisera ett så bra liv som möjligt för Mattias. Nu är de bitarna på plats. Mattias verkar ha det bra på boendet, och han har fått en god man som tar hand om allt ekonomiskt och praktiskt kring försäkringar och annat. Trots detta bär hans föräldrar på en ständig oro.

line-dark.png

Får Mattias den hjälp han behöver? Vad gör han idag? Har han sällskap? Har han varit ute? Äter han tillräckligt? Är han glad? Frågor som ständigt gör sig påminda. Men eftersom det är svårt att tala i telefon med Mattias och personalen på boendet inte har tid att tala med alla anhöriga varje dag, får föräldrarna sällan svar på sina frågor. I alla fall inte lika ofta som de skulle vilja.

Deltagande på distans
Efter att Mahmoud, Mattias stödperson på boendet, kom med förslaget att skapa ett Jocce-nätverk runt Mattias har saker och ting förändrats. Nu får föräldrarna bilder och hälsningar från Mahmoud, och även från Anja på den dagliga verksamheten, som visar vad som sker i Mattias vardag. Och de får incheckningar från sjukgymnasten.

Föräldrarna Monika och Peter skickar också egna bilder till Mattias, bl.a. på Ravioli och allt bus han företar sig. Även Mattias syster Anna och vännen Emil använder hälsningsfunktionen frekvent. Anna beskriver det som att Jocce-nätverket har gjort att hon inte känner sig lika fjärmad från sin bror som tidigare. Och att det känns bra om hon kan glädja honom med något så enkelt som korta hälsningar och bilder.

Mahmoud och hans kolleger upplever också att Jocce har inneburit en skillnad. Bra kommunikation i det professionella teamet skapar trygghet, inte bara för deras brukare utan också för dem själva. De har nu en direktkanal till Mattias gode man när frågor uppstår som han måste hjälpa till att hantera. Jocce har lett till mindre dubbelarbete och mindre ledtider i hanteringen av frågor som rör Mattias.

En annan vinst är förstås att se hur tacksamma föräldrarna är när de nu regelbundet får ta del av det arbete som Mahmoud och hans kollegor utför. Och hur glad Mattias blir när de visar bilderna från hans anhöriga. Inte minst när Ravioli är med på dem.


Ett stort antal intervjuer och samtal ligger till grund för exemplen Margit, Mattias, Amanda och Christer. Alla namn i berättelserna är fingerade men livssituationerna är baserade på verkliga händelser. Effekterna av Jocce, såsom de beskrivs av Katarina, Mahmoud m.fl. i berättelserna, är sådana som vård- och omsorgspersonal har angivit skulle kunna vara möjliga om de hade haft tillgång till den funktionalitet som Jocce erbjuder.
 
 
 
 

Vinster med Jocce

line-verticalWhite.png
  • Föräldrarna Monika och Peter får genom bilder, hälsningar och incheckningar i Jocce löpande veta vad som sker i Mattias vardag. Det har lett till mindre oro.
     

  • Mattias uppskattar bilderna och hälsningarna från sina anhöriga väldigt mycket. De leder ofta till skratt och samtal tillsammans med Mahmoud och de andra i personalen.
     

  • Anja på den dagliga verksamheten säger att när alla i vårdteamet har överblick över en brukares vardag kan insatserna planeras på ett bra sätt. Det blir helt enkelt mindre kalenderkrockar och missförstånd.

  • Mahmoud och övriga i teamet runt Mattias upplever att informationsdelningen dem emellan gör att deras insatser kan bli än mer effektiva och ändamålsenliga. Det är också bra att Mattias gode man Håkan är med i nätverket. Han kan snabbt kopplas in när frågor behöver lösas ut som handlar om ekonomi och annat praktiskt.
     

  • Mattias syster Anna och vännen Emil var personer som personalen inte kände till särskilt väl innan de började använda Jocce. Nu, med hjälp av deras bilder och hälsningar, får de mer kännedom om vem Mattias var före olyckan. Det är alltid värdefullt för personalen eftersom det möjliggör ett mer personligt bemötande.